Pubkväll och konsert

Igår jobbade jag på Folkets Hus. Det måste ha varit den lugnaste pubkvällen hittills. Så bekvämt allt var! Det var inget bråk och ingen större stress i baren, underbart kallas det! Sen var det världens drag på konserten! Saxofonisten var helt tokig, han måste ha väldigt bra lungkapacitet!
   Det enda som egentligen krånglade igår kväll var väl att någon flyttat på serveringstillståndet. Jag kan råka riktigt illa ut om jag inte kan visa upp det vid en oförberedd kontroll.
   Jag kom i alla fall hem vid halv tre i natt och sen sov jag ganska gott..

   Imorse när jag precis vaknat upp hos Stoffe, (ja okej, jag sov inte hemma...) så ringde min kusin Becca och undrade om vi skulle ta en kaffe och kanske gå och sola. Kaffet blev en hemmagjord räkmacka och solningen slutade med en massa letande i telefonkatalogen, men det var trevligt! Jag hittade en plånbok i rummet jag skulle sola i, Becca visste vems det var, men hade inget nummer etc..

   Nu ska jag nog fortsätta plugga lite..
Hade!

Ofrivillig bantarfrukost

Min kära mor går på något som kallas för Naturdiet. Det är det enda hon äter på vardagarna, så hon handlar inte lika mycket längre. Jag klandrar henne inte! Vi är bara vana vid att hon gör det. Skärpning! Idag kunde jag inte ens göra gröt till frukost (Vi har heller inget bröd), eftersom havregrynen var slut. I min ostillade hunger var jag tvungen att komma på något. I skafferiet hittade jag bara mammas naturdiet-påsar med chokladsmak. Jag kan inte säga att det smakar speciellt mycket choklad, men jag antar att man kan bli mätt på det. Så nu sitter jag alltså och dricker Naturdiet och ryser varje gång eftersmaken smyger sig på.. Blä! Jag går nog och handlar sen...

Igår fyllde mamma år i alla fall, så vi bjöd in lite släkt och åt rabarberpaj. Det var den första för mig i år och den var superb! Sen kom Becca, Anders och Veronica (Veronica är Beccas lillasyster) och med sig hade de naturligtvis lilla Zeline! Hon fick jättemycket uppmärksamhet och de stannade nog lite längre än vad som var tänkt (De skulle egentligen bara låna toaletten). Den där ungen alltså, hon kommer charma alla när hon blir lite äldre! Så söt hon är! Jag skulle kunna bita henne för att hon är så gullig.

Idag ska jag fortsätta skriva på min hemtenta. Det är en fallstudie där jag ska förklara hur en rektor på en ganska splittrad skola ska bete sig för att få lärarlagen att arbeta mer tillsammans och inte se ner på vad de andra gör. Kursen jag går heter "Att Leda Lärprocesser" och det här är det sista arbetet.

Nej nu ska jag nog börja skriva lite på den där tentan...

En bra människa

Idag måste jag egentligen läsa som 17, men jag hittar alltid något roligare att göra. Det jag ska läsa är en artikel på ca 80 sidor av en viss Håkan Hult. Den handlar om examinationer och dess roll inom högre utbildning. Visst låter det underbart roligt och intressant? Jag känner att min ironinivå är ganska hög idag.

   Men jag får väl glädjas över att det bara är två lektionstillfällen kvar på den här kursen. Sen har jag sommarlov! Inte för att man kan säga att jag gjort så mycket annars det här senaste året. Kursen jag tar går på halvfart och vi träffas bara varannan tisdag. Jag lyckades naturligtvis pricka in min 20-årsdag på en av de tisdagarna, men det var ändå ganska trevligt.
   Jag är för övrigt yngst i hela klassen. Jag tror inte att det finns någon under 25 där förutom jag. Alla verkar dessutom ha barn och fasta jobb. Men nog om det. Idag så ska jag ju egentligen läsa en underbar artikel, men jag gjorde amerikanska pannkakor förut och sen fastnade jag vid datorn. Typiskt.

   I helgen var jag i Vimmerby hos Julia och hjälpte henne att städa lite. Hon får inte anstränga sig nu i slutet av graviditeten eftersom hennes sammandragningar redan satte igång två månader för tidigt. Jag utfodrade henne lite också. Deras kyl var ganska tom, så nu känner jag mig som en väldigt bra människa, trots att jag skjuter upp pluggandet..

   Nej det är väl dags att sätta sig med den där artikeln..
   

Ha det bra! =)

  

Min lilla Julia!

Att bli gravid, eller icke gravid...

Många i min omgivning har det senaste året bestämt att barn är något livsviktigt. Visst är det så, människosläktet skulle ju inte överleva om vi helt plötsligt slutade skaffa barn. Det jag menar med mitt påstående är att det blivit en baby-boom i de kretsar jag rör mig i.
   Statistiken visar att förstföderskorna i dagens läge är äldre än vad de var för 50 år sedan. Medelåldern bland de medverkande i undersökningen är någonstans runt trettio. Medelåldern i min umgängeskrets är någonstans runt tjugo. Undrar hur det kan bli så?
   Jag har inget problem med att det är många som skaffar barn, tvärtom, jag älskar barn! Vissa tycker jag bara lite extra synd om, eftersom deras föräldrar egentligen inte är redo för ett sådant ansvar. (Om man nu någonsin blir riktigt redo) Tro det eller ej, men när man skaffar barn, så måste man hålla dem vid liv VARJE DAG! Det är det ingen som informerar en om på sexualkunskapen, det förväntas vi veta redan.

   Min kompis Becca fick en dotter nu i Januari. Hon själv fyllde tjugo i april, men hon är vad man kan kalla redo. Jag beundrar henne på det sättet, för jag vet att hon kommer vara en underbar mamma. Men trots att jag vetat om i snart ett år att hon ska bli, och har blivit, mamma, så gick det upp för mig först för någon vecka sedan. Det var inget speciellt som hände egentligen, vi pratade bara i telefon (Som vi ganska sällan gör) och helt plötsligt ursäktar hon sig och börjar prata med Zeline (Hennes dotter). Då märkte jag att något vara annorlunda, det spelade ingen roll att jag redan hållit i Zeline, matat henne och träffat henne flera gånger, det var när något annat ändrades, något som förut gick på automatik blev avbrutet. 
   En annan kompis, Julia, ska ha barn nu vid midsommar. Det var nära att det blev tidigare, men det förhindrades. Värkarna satte igång två månader för tidigt, vilket resulterade i att hon fick ligga drogad på sjukhus i en vecka. Nu är hon i alla fall hemma och om det skulle sätta igång igen, så är lungorna nästan helt utvecklade redan (tack vare medicinering).

   Även fast jag bestämt att jag inte ska ha barn innan jag pluggat färdigt och fått jobb, skaffat en vettig ekonomi och lever med någon jag älskar, så måste jag erkänna att min biologiska klocka klämtar ibland (Trots endast 20 års ålder) när Zeline, eller någon annan bebis, griper tag i mitt pekfinger av ren reflex. När barnet sedan börjat skrika, kräkas eller luktar illa, återgår jag till verkligheten och inser att det skulle vara ett dumt drag av mig att bli gravid nu. 

Nu ska jag laga till lite mat, så jag avslutar här. Det följer lite bilder som du kan titta på om du inte har något annat för dig.


Zeline




Min bror på studsmattan



Studenten 08




Jag och Stoffe på min student 08

Hade


RSS 2.0