Mitt sommarlov ...
Mitt sommarlov är här nu. Inte för att jag kan säga att jag gjort så mycket innan, men det är principen som gäller. Jag fick i alla fall godkänt på hemtentan (Högsta betyget som gick att få var VG), något som jag i vanliga fall skulle vara ganska missnöjd med, men eftersom det var min första kurs på universitetet så kan jag låta det passera. Läraren sade att det var svårt att tro att det var första gången jag skrev ett arbete som det här, så jag kan allt känna mig lite stolt.
Idag känner jag mig lite halvkrasslig. Halsen värker trots tre koppar te med honung. Det är typiskt att jag ska bli sjuk nu, när jag ska jobba både imorgon och på lördag. Imorgon är det niornas avslutningsmiddag som gäller och på lördag så är det Nicoles systers bröllop. Det är jag faktiskt lite nervös över, trots att jag jobbat på bröllop förut. Det går nog bra...
I söndags ringde min mobil vid nio-tiden på kvällen. Jag såg att det var Julia och fick direkt fjärilar i magen. Jag visste redan innan jag svarade att det var dags nu. De var på väg till BB! Värkarna hade startat mitt på dagen utan att gå över, så nu skulle det faktiskt hända!
Morgonen efter ringde hemtelefonen vid 8-tiden. Det var en man som svarade i andra änden. Jag hade ingen aning om vem det var, vilket kanske hördes på mitt tonfall, eftersom han frågade "Du vet inte vem det är va?". Det var Peder. Allt hade gått bra och nu är lilla Iselilja född. Han lät så harmonisk och lugn att det inte var konstigt att jag inte kände igen rösten. Något hade förändrats. Han hade blivit pappa.
Iselilja väger 2,8 kg och är 46 cm lång. Hon var lite liten, men det skulle inte vara någon fara. Julia var trött, men sade att det gick ganska snabbt och förstod inte alls vad folk hetsar upp sig för. Det var inte så farligt som hon trott.
Idag ska de antagligen åka hem från BB.
Igår frågade mamma ifall jag var gravid. Jag ansåg inte att frågan ens var värd att svara på så jag tittade bara på henne. Det var en bebis på tv och jag sa ååh. Det var inte ett "ååh vad söt" ååh, utan mer ett "ååh, vad röd och sjuk den såg ut" ååh. Mamma misstolkade mitt ååh. Lätt hänt eftersom jag är väldigt förtjust i bebisar just nu. Det är svårt att inte bli påverkad när så många i ens omgivning har småbarn. Mamma om du läser det här så föreslår jag att du även läser mitt första inlägg. Skrolla ner så kommer du dit.
Jag är helt enkelt inte i det stadiet i livet där jag är redo för barn. Jag bor hemma, har ingen stor inkomst, inget vettigt jobb, ingen utbildning som kan ge mig ett vettigt jobb, jag har inte sett Paris eller London, jag har inte gått på krogen i Köpenhamn, jag har inte gjort en spontanresa till Göteborg eller Stockholm bara för att det är kul, jag har inte upptäckt mig själv tillräckligt, jag har inte utmanat mig själv tillräckligt, jag har inte bott i en storstad i en pytteliten etta för skyhög hyra och fått ett gigantiskt studielån och jag har inte tröttnat på ppiller än.
Så det så!
Over and out.
Första bilden på Iselilja
Idag känner jag mig lite halvkrasslig. Halsen värker trots tre koppar te med honung. Det är typiskt att jag ska bli sjuk nu, när jag ska jobba både imorgon och på lördag. Imorgon är det niornas avslutningsmiddag som gäller och på lördag så är det Nicoles systers bröllop. Det är jag faktiskt lite nervös över, trots att jag jobbat på bröllop förut. Det går nog bra...
I söndags ringde min mobil vid nio-tiden på kvällen. Jag såg att det var Julia och fick direkt fjärilar i magen. Jag visste redan innan jag svarade att det var dags nu. De var på väg till BB! Värkarna hade startat mitt på dagen utan att gå över, så nu skulle det faktiskt hända!
Morgonen efter ringde hemtelefonen vid 8-tiden. Det var en man som svarade i andra änden. Jag hade ingen aning om vem det var, vilket kanske hördes på mitt tonfall, eftersom han frågade "Du vet inte vem det är va?". Det var Peder. Allt hade gått bra och nu är lilla Iselilja född. Han lät så harmonisk och lugn att det inte var konstigt att jag inte kände igen rösten. Något hade förändrats. Han hade blivit pappa.
Iselilja väger 2,8 kg och är 46 cm lång. Hon var lite liten, men det skulle inte vara någon fara. Julia var trött, men sade att det gick ganska snabbt och förstod inte alls vad folk hetsar upp sig för. Det var inte så farligt som hon trott.
Idag ska de antagligen åka hem från BB.
Igår frågade mamma ifall jag var gravid. Jag ansåg inte att frågan ens var värd att svara på så jag tittade bara på henne. Det var en bebis på tv och jag sa ååh. Det var inte ett "ååh vad söt" ååh, utan mer ett "ååh, vad röd och sjuk den såg ut" ååh. Mamma misstolkade mitt ååh. Lätt hänt eftersom jag är väldigt förtjust i bebisar just nu. Det är svårt att inte bli påverkad när så många i ens omgivning har småbarn. Mamma om du läser det här så föreslår jag att du även läser mitt första inlägg. Skrolla ner så kommer du dit.
Jag är helt enkelt inte i det stadiet i livet där jag är redo för barn. Jag bor hemma, har ingen stor inkomst, inget vettigt jobb, ingen utbildning som kan ge mig ett vettigt jobb, jag har inte sett Paris eller London, jag har inte gått på krogen i Köpenhamn, jag har inte gjort en spontanresa till Göteborg eller Stockholm bara för att det är kul, jag har inte upptäckt mig själv tillräckligt, jag har inte utmanat mig själv tillräckligt, jag har inte bott i en storstad i en pytteliten etta för skyhög hyra och fått ett gigantiskt studielån och jag har inte tröttnat på ppiller än.
Så det så!
Over and out.
Första bilden på Iselilja
Kommentarer
Trackback
